Är du hängiven eller passionerad?

Tänkte berätta en liten historia. Det är Aiospos fabel om hönan som värper guldägg.


Fabeln berättar om en fattig bonde som har en höna. En dag när han kommer ut till hönan för att hämta ägg upptäcker han att hönan värpt ett ägg helt i guld. Bonden tror först att det är någon som driver med honom och kastar ägget. Men efter att ha kommit på andra tankar plockar han upp ägget och tar det för värdering. Ägget ÄR av rent guld!  

Bonden kan knappast tro sina ögon. Och ännu mer överraskad blir han när han nästa dag hittar ett guldägg till under hönan. Han kan nästan inte vänta till nästa morgon för att återigen finna ett guldägg under sin favorithöna. Bonden blir väldigt, väldigt rik när han säljer sina guldägg. Allt verkar vara en saga för otrolig för att vara sann.

Med stigande välstånd och otålighet kommer också girighet. Bonden vill inte längre vänta på att hönan ska värpa guldäggen utan bestämmer sig för att döda hönan och ta ut dem allihop på en gång. När bonden dödat hönan och öppnat den hittar han inga guldägg, hönan är helt tom. Där finns inga guldägg och nu finns det ingen möjlighet att få fler. Bonden har dödat hönan som värpt dem!

Vad väcker historien för tankar hos dig? 

Ta hand om dina produktionstillgångar

Vad är effektivitet?

Ju mer man producerar, ju mer man gör, desto effektivare är man.

Stämmer detta i verkligheten? Den korta historien ovan berättar istället om verklig effektivitet som beror på två saker:

1. det som produceras och 2. produktionstillgången (förmågan att producera).

Du behöver ha en balans mellan produktion och din produktionsförmåga. Vad du gör och vilken förmåga, kunskap eller utrustning som krävs för att producera.

Fundera på:

Hur mycket tid ägnar du åt att vässa din produktionsförmåga? Att lära dig mer? Att ta hand om dig själv? Att ta hand om din kropp?

 

Hönan är passionerad sin uppgift, griset är hängiven sin uppgift. Vem överlever julen?