Jag älskar ärter!

Sitter och skummar igenom en hög med för mig "udda" tidningar. Fastnar bl a i KP, Kamratposten. Mycket intressant tidning. Jag förstår att den har sina läsare och funnits länge...

Läser en insändare från en 11 årig tjej under "PRAT". Rubriken är "Jag älskar ärter!"

Hon skriver om att hon får kommentarer om att hon gillar ärter.

"...en del tittar på min tallrik (när hälften är täckt med ett berg av ärter) och säger typ: 
Åh gud, vad äckligt, varför äter du ärter?"

Möter du också människor som kommenterar vad du gör, hur du beter dig, ser ut och kanske vem du är? Behöver vi svara upp på detta eller ens lyssna? Troligen gör vi det medvetet eller omedvetet.

Tipset från signaturen "Ärter = mums" är följande:

1. Prova! Det är faktiskt INTE så äckligt.
2. Om du nu tycker att det är äckligt, håll det för dig själv!

Klokskap från 11 årig tjej som absolut gäller oss alla, 25, 46 eller 58.
Något att tänka på och agera efter.

Vad kommer du att prova framöver istället för att äcklas?

"Jag är inte här på jorden av en slump. Jag är här för ett visst ändamål, 

och det ändamålet är att växa till ett berg, inte att krympa till ett sandkorn."
Og Mandino

Julen en vana som alla andra...

Kan det vara så att även julen blir en vana - på gott och ont?

Själv sitter Kalle Anka klockan 3 på julafton djupt "rotat" i min själ. Det är inte längre så viktigt för mig och för nya generationer kanske t o m smått patetiskt. "Skynda, skynda - det börjar strax." Och snart dyker Arne Weise upp, förlåt, i år blir det Lisbeth Åkerman (inte släkt ...) som ska få oss alla att vara klistrade vid rutan istället för vid varandra ;-)


Jag märkte själv hur julen fick en återupplivning när vi fick barn. Nu är han 10 år och vilka vanor har vi egentligen planterat i hans medvetande?

Att köra bil är en vana som alla andra. Men hur körde du när du precis tagit körkort? Hur ser det ut nu?
Då var du fullt närvarande för att inte missa några väsentligheter. Nu kan tanken vara på annat håll, samtidigt som du kör från A till B.  Och det är ju just det som gör att det blivit en vana. Du behöver inte tänka på vad och hur du gör.

Ibland kan det kännas enklare att inte göra det som behövs, än att bara göra det du borde.

Varför inte:
1. Göra en lista på alla vanor (och traditioner för den delen) värda att behålla?
2. Skriv nedan ned en lista på alla de vanor du behöver för att verkligen leva det liv du vill.

Varför inte ge dig själv en härlig julklapp, ta bort vanor och traditioner som känns som tvång och "måsten". Och bli inte förvånad om dina närmaste bara blir glada när ni istället får tid över till annat...

"Hela nittiofem procent av din framgång i privatlivet och arbetet avgörs av vilken typ av vanor du utvecklar med åren." - Brian Tracy

Lite verktyg för att bryta dina vanor... kolla här.

Skaffa dig ankare - för framgång!

Alla de framstående elitidrottarna har det. Artister och teaterfolk kan ha det. Skådespelare pratar om det. På "fackspråk" skulle vi kunna kalla det ankare. Ett ankare håller ett fartyg eller mindre båt på plats när du kommit fram dit du ska. För dig och mig kan det vara ett tecken (en knuten näve) en signal (klapp på låret), en rörelse (hoppa jämfota), en ordramsa ("nu tar vi dom!"), ett ord ("Yes!"), ett mantra ("Jag är en vinnare!" "Jag är stark!") eller något annat som du själv kan påverka. Du har genom inlärning kopplat ett specifikt tillstånd till denna signal eller ritual. När du utlöser signalen försätts din kropp i rätt tillstånd. Tillstånd för att prestera.

Säkert har du hört talas om Pavlovs hundar där, i korthet, hundarna avger saliv när de ringde i klockan. Signalen, klockan ringer gav momentant responsen, hundarna började salivera.

Ursprungligen forskade Ivan Pavlov på hur nervcellerna styr bukspottskörteln, hur salivbildning fungerade. Han ringde i klockan, hundarna fick mat och de började samtidigt i väntan på när maten togs fram att avge saliv. Efter ett tag märkte man att hundarna dreglade redan när klockan ringde, utan att de fick mat. Då jag själv har haft hundar länge vet jag att de kan dreglas rejält... Begreppet Pavloviansk inlärning eller klassisk betingning var myntat.

Hundar är vanedjur, vi är vanemänniskor. Beroende på vilken signal som du får kommer du agera på olika sätt. Mina hundar vet exempelvis att när jag kommer ut på morgonen är det dags för promenad. De blir ivriga (förändrar tillstånd) och samlas i närheten av grinden. När det är matdags räcker ett litet skrammel av de rostfria matskålarna för att de ska bli helt tokiga (förändra tillstånd) och börjar också dregla. Om jag håller skålarna i famnen utan att sätta ned går saliveringen inte att stoppa, det blir rännilar i båda mungiporna...

Det är detta som vi människor också medveten kan frammana genom att ankra rätt tillstånd till en signal, ett ankare. Du kan skilja på obetingad stimuli och obetingad respons som är våra rena reflexreaktioner och betingad stimli och betingad respons som är inlärd. Då du har använt dig av ankaret många gånger kommer det dock att fungera som "en reflex". Du som har småbarn reagerar säkert när du hör ett barnskrik (vilket du kanske inte gjorde innan). Vi alla reagerar när vi hör vårt namn även i en folksamling.

Skapa ditt eget ankare:

Du kan:
1. ankra tillståndet varje gång du är i det (associerad med situationen). Exempelvis; när du vunnit ett lopp, haft eller är mitt i ett lyckat föredrag.
2. blunda och se tillbaka på liknande situation (eller annan) där du hade det tillstånd du behöver (ex: lugn, säkerhet, glädje, målinriktning, "jävlar anamma")

Så här gör du:
a) bestäm vilket tillstånd (vilken/vilka resurser) du behöver
b) välj ett tillfälle då du verkligen var i tillstånden/hade resurserna (ex: glädje, säkerhet, lugn).
c) Se, hör och känn in tillståndet riktigt ordentligt genom att sätta mer färg på din inre bild, förstora bilden, skruva upp volymen och känn sedan verkligen in känslan. När känslan är på topp "utlöser" du för dig själv "din signal" (säger, gör eller ger det tecken som du vill ska associeras till tillståndet).

d) Upprepa flera gånger. Flera resurser/tillstånd till samma ankare?
Upprepa proceduren flera gånger.
e) Kolla av att ankaret fungerar genom att utlösa "signalen" och notera ditt tillstånd.

För bästa resultat:
- signalen ska vara enkel
- signalen ska alltid vara den samma
- signalen ska vara lätt att repetera
- känslan tydlig och "maxad" när du ankrar (utlös signalen strax före "max-känsla")

Själv har jag exempelvis ankrat signaler för:
- bestämd (knuten höger näve)
- glädje (ett "övernaturligt" leende, varför göra det svårare)
- lugn/harmoni/inre styrka (händerna knutna, båda armarna korsas framför bröstet)


Vilka ankare skulle du behöva för att nå ännu mer framgång i ditt liv?