Mental träning, varför då?

Alla vet att vi blir vad vi äter. Kost och hälsa hänger ihop. Alla vet också att fysiska aktiviteter, motion och träning behövs för att fysiskt orka med. På vilken nivå bestämmer du själv. För elitidrottare såväl som för alla oss andra är även det mentala oomtvistat, eller? 

Kommenterade idag ett inlägg på Aftonbladet Debatt där Olof Röhlander skriver om  
"Mental träning lika självklart som valla."

Att veta och att kunna är dock olika saker. Att skylla på omständigheter eller att säga: 
 "Man borde ha tränat mer..." visar bara på att du lägger ansvaret på utsidan dig själv. 
Precis om Olof skriver är det 100% ditt egna ansvar. Du gör det bästa du kan, sedan kan du inte påverka motståndet. Dock påverkar motståndaren dig mentalt hela tiden. Då gäller det, precis som med mat och motion att välja det du "tankar tanken" med. 

Ingen skulle komma på att tanka etanol i en bensinbil. Nu funkar det att köra dock, men effekten blir lägre. Och det är kanske den lilla skillnaden du behöver. Tankar du etanol i en dieselbil blir det dessvärre stopp. Att ta kontrollen över dina tankar, målbilder och "verkligheten" på insidan blir avgörande. Alltifrån orden du använder ("ska försöka..") till hur du använder din kropp (häng med huvud och sjunk ihop och försök vara riktigt glad, nu...). Helt enkelt; det du fokuserar på får du mer av. Men som sagt, vi lever i olika verkligheter och du ser inte alltid världen som den är, utan som DU är! 

Tänd men inte spänd - laddad men inte kvaddad? Hur hittar du den optimala zonen? 


Läs här hur det hänger ihop