Självfeedback: Gör dig själv en tjänst!

Självfeedback – gör dig själv en tjänst

Min son Emil, som går i sjunde klass, hade utvecklingssamtal i skolan häromdagen. Ett tillfälle då man ser över och utvärderar tiden som varit och sätter mål för kommande period. Det handlar om tre olika delar i hans IUP (Individuella UtvecklingsPlan); personlig utveckling, lära att lära och kunskapsutveckling. Numera sker detta digitalt på nätet, tidigare hade han en egen IUP-bok. Något jag skulle önska att vi alla skulle skaffa oss, en egen IUP-bok, en bok med vår egna individuella utvecklingsplan. Den sistnämnda delen i IUPn handlar om kunskapsutveckling. Det är kanske den enklaste delen att sätta fingret på. Det handlar om kunskap och fakta, vad behöver man lära för att klara av kursen, få godkänt (E) eller nå översta ribban, högsta betyg, ett A. Samtidigt som det nya betygssystemet (A till E) inte är helt självklart och enkelt, finns möjlighet till tydlig återkoppling då målen är beskrivna. Detta är något vi alla känner igen. Det handlar alltså om VAD DU HAR LÄRT dig och vad du behöver lära framöver för att nå de mål du själv sätter och de krav som ställs för att uppnå vissa betygsnivåer. Lära att lära innebär att förstå på VILKET SÄTT MAN LÄR sig bäst och hur man kan utveckla sitt eget sätt att lära in nya saker och befästa den kunskap man har. Slutligen har vi personlig utveckling som handlar om vad och HUR MAN UTVECKLATS som person. Emil har som mål att ”bli bättre” och att ”gå ut nian med bra betyg”.   Vilka skulle dina mål vara på dessa tre olika delar; personlig utveckling, lära att lära och kunskapsutveckling? För att bli bättre behöver du träna, prova nya saker, utvecklas utanför den kompetens du redan har. Inte göra ”samma samma” hela tiden. För att sedan veta att du är på rätt väg behövs återkoppling eller feedback som det heter på nysvenska… Självfeedback - mästarnas frukost Det sägs att feedback är vad mästarna äter till frukost. Utan utvärdering och feedback vet du inte vad du gjort bra. Utan feedback har du svårt att sätta fokus på vad du behöver träna mer på, lära dig eller göra annorlunda. Vi behöver alla stanna upp och ha ett lite utvecklingssamtal, med oss själv emellanåt. Här är ett enkelt sätt: Efter en dag på jobbet, ett specifikt möte eller kanske ett samtal med en kund. Gå igenom följande fem frågor. Vad gjorde du bra? Vilket tillstånd var du i? (Vilken energi? Vilket humör? Vilka känslor) Vilka aktiviteter har du gjort? (Gjordes rätt saker? Rätt ordning? Högsta standard?) Hur var innehållet (Gjordes det på rätt sätt? Rätt prioritering?) Hur var framförandet? (Kroppshållning? Ord? Röstläge?) När du svarat på ovanstående får du en klarare bild (och ärligare bild kanske?) om hur din insats var. Du gör denna reflektion bara för dig själv, om du inte är ärlig är det bara dig själv du lurar…

Hur känns det att känna?

Hur känns det att känna?

Tänk efter: "Hur känns det just nu?" Svaret blir... mer positivt eller mer negativt... Oavsett vad du svarar på frågan, ställer jag direkt en följdfråga: "Hur känns det att känna så?" Nu kanske det händer saker inombords. Det väcker upp något hos dig på ett djupare plan. Kanske känner du motivation att förändra, att göra något annat eller att verkligen stanna upp i känslan och njuta fullt ut, om än bara för någon minut. Hur känns det att känna så? Denna fråga var en av familjeterapeuten Virgina Satirs många frågor som hon använde sig av med goda resultat. (Vill du bli ännu bättre på att ställa frågor och lyssna, samt få andra att prestera? Missa inte min öppna utbildning i Coachande ledarskap i Stockholm 10-11 april) Toyotas fem "Varför"-frågor! Det är med vår kommunikation vi kan förändra, utveckla och fördjupa saker. Biltillverkaren Toytas klassika fem varför frågor leder dig på djupet. Om vi fortsätter exemplet kring "Hur känns det?" skulle det enligt Toyta-modellen kunna bli följande: Svar: "Jag känner mig lite stressad..." Då kan de fem varför frågorna se ut som följer: 1. Varför känns det så? "jo, därför att jag inte har gjort..." 2. Varför har du inte gjort? "jo, därför jag inte hann..." 3. Varför hann du inte? "jo, därför jag var var för optimistisk..." 4. Varför var du för optimisktisk? "jo, därför jag vill vara snäll...." 5. Varför vill du vara snäll? "jo, därför då blir jag uppskattad..." Några slutsatser du kan komma fram till... Är det verkligen sant att du inte blir uppskattad om du inte hinner? Vad händer om du inte hinner? Kommer världen att rasa? Hur kan du bli/känna dig uppskattad ändå? Det viktigaste är inte alltid svaret. Det kanske istället är frågan. Att ställa frågor och vara nyfiken på svaret kan vara nog så spännande. För att frigöra potential i dig själv och i andra. För att få andra att själva tänka till. För att få andra att själv se konsekvenser. För att få andra att börja agera och göra saker. Då är det kraftfullt att använda frågor! Det viktigaste kanske inte ens är frågan. Utan att du är ärligt uppriktigt nyfiken och hur du ställer frågan.

Så som du ser dig själv, sån blir du

Medveten förändring

Så som du ser dig själv, sån blir du. Är det verkligen sant? Det skulle innebära att människor som andra ser som buttra tråkmånsar själv också ser sig som buttra och tråkiga att umgås med. Det är inte helt säkert.  Vad är orsak, vad är verkan? Vad här hönan, vad är ägget? Säkert har du hört andra, eller dig själv säga att ”jag är inte kreativ”, ”Jag är en slarver…” eller ”Jag har inte tur…” och liknande. Jag själv fick höra från min son häromdagen ”Du är alltid sen… ” Och det stämmer en hel del gånger får jag erkänna, men inte alltid. Problemet är att efter några tillfällen när jag varit sen blir det en ”sanning”, i alla fall för honom. Mitt beteende har skapat en bild av mig. Jag blir förstås lite stött, men samtidigt glad att han gör mig medveten. Då får jag något att träna på. All aktiv förändring startar med att bli medveten om din omedvetenhet. Om jag sedan ser mig själv som en tidsoptimist, en Alfons Åberg pappa som ”ska bara” och dessutom född en timma försent kommer det kanske inte bli någon förändring. Så som du ser dig själv, sån blir du. Stämmer det verkligen? Jag har träffat många som använder sig av affirmationer, de säger positiva saker om själv i presens. Peppar upp sig själva framför spegeln. Ett perfekt sätt att ge dig själv boost, bryta invanda mönster i dina tankar och känslor och alstra energi. Min favorit är klippet på Youtube med Jessica framför spegeln i badrummet. Denna ger även mig energi! Kolla här! All medveten förändring startar att du vill förändras och tror att förändring är möjlig. Om jag då vill ändra på bilden kan jag börja att se mig själv som en ”person som kommer i tid”. Sedan räcker ju inte bara tanken. Det krävs handling. Det krävs ett ”görande”. Du är vad du tänker, men blir vad du gör. Säkert har du hört uttrycket: Action speaks louder than words. Det ligger en hel del i det. Jag hör inte vad du säger för dina handlingar skriker så. Så som du ser dig själv, sån blir du. Om detta stämmer, vad blir då möjligt? Så här i inledningen på det nya året. Med nya friska löften, ett nytt år av möjligheter, hur vill du utveckla bilden av dig själv? Hur vill du vara? Vem behöver du vara? Vad behöver du göra för att både må bra och få gjort det du vill? Kreativ, fokuserad, lyhörd, noggrann, punktlig… Själv kommer jag arbeta med ”fokus” och ”göra klart” som några nycklar under året. Som starkt extrovert, flexibel och med ”impulskontroll som en kladdkaka” för att citera en av Mia Skäringers repliker i filmen Pappas pojkar har jag lätt för att slarva bort både tid och kompetens. Och så gick det en dag till… Vilket blir ditt fokus?

Semlor och service

Semlor säljs idag från november fram till slutet februari. Med peak runt Fettisdagen som var igår den 12 februari. Själv råkade jag vara i Älvsjö på uppdrag och fick av en tillfällighet smaka "Stockholms bästa semla".

Ett litet mästerverk! Vid första anblicken inte annorlunda än en klassisk semla. Men smaken...!

Efter välförrättat värv och innan tåget skulle ta mig hemåt igen letade jag givetvis upp Älvsjö Konditori. Som det serviceproffs jag är ville jag finna källan.

Väl där hittade jag ett normalstort bageri och konditori, med några bord för servering.  Café och lunchservering en trappa upp. För dagen rejält uppbullat, eller ska jag säga uppsemlat ;-) De var förberedda på anstormning! Det var bara att ta nummerlapp. Tror att det säkert var kö hela dagen. Fyra expediter betjänade kunderna och levererade semlor på löpande band.

32 kronor för en stor, det fick bli två! 64 kronor. Du kan köpa två semlor i livsbutiken för 25-30:-. Alltså halva priset! Är det värt det? Förra året sålde man över 7 000 semlor under semmelperioden. En och annan semla blir det med andra ord...


En slät bulle, lite grädde, rostad mandel (tydligen ett av framgångsrecepten) i mandelmassan och äkta florsocker. Där är produkten. Kommer i fyra varianter; liten, mellan och normal stor. Samt en semmelkrans.

Jo tack! Jag är inget proffs på semlor på något sätt. Den smakade mycket bra. Kändes att det var "äkta" varor som smör, grädde, rikligt med mandel etc.

Utmärkelsen "Årets semla" säljer. Samt inte minst bloggen Semmelmannens utlåtelse. En omsättning på semlor för mellan 175-200 000:- är inte illa på en enkel produkt med relativt kort säsong.












Uppsumering:

1. - du behöver inte ha den billigaste produkten för att sälja bra
2. - även en "enkel" produkt kan dra långväga kunder
3. - använd äkta råvaror, kostar så lite men ger valuta
4. - få bloggare att jobba för dig (Semmelmannen)
5. - använd utmärkelser i din marknadsföring ("Årets semla")
6. - förbered anstormning (packa i kartong)

Marknadsföring och försäljning kan vara enkelt om du gör det enkelt!

Är du kapten på din egen skuta?

För mig finns inget som heter jobb. För mig hänger jobb, fritid, semester, resor, träning med mera ihop. Det är inget antingen eller. Inte ens "Äntligen fredag"! utan lika mycket "Äntligen måndag!" Virgins grundare Sir Richard Branson säger så träffande så här:  

“I don’t think of work as work and play as play. It’s all living.” 

Jag älskar det jag gör, men tvekar ibland. Jag är bra på det jag gör, men är sugen på annat ibland. Jag klarar mig bra på det jag gör, men funderar på att prova något annat ibland. Det får mig att reflektera. Det är nyttigt för oss alla. Kanske inspirerar följande funderingar även dig att stanna upp ett ögonblick...

Bokslutet...
Det har snart gått en månad av det nya året. 2012 är förpassat till historien. Jag som driver egen verksamhet och går in på mitt femtonde år har gjort klart det ekonomiska boksluten. Aldrig har jag varit så tidig med detta. Känns kanonbra att kunna lämna året, se nuläget och göra nya avstamp från detta. Jag har även gjort klart förvaltningsberättelsen både för verksamheterna, jobbet och för mig privat; vilket som var förra årets höjdpunkter och lärdomar. Och vad som behöver vara fokus för innevarande år.

Jag har alltid levat efter en tro på att allt löser sig. En form av välståndsmentalitet. Det handlar inte om att reda pengar, utan snarare om en inställning. Även om det går upp och ned även för mig så löser det sig. Ingen idé att oroa sig för saker innan de händer. Givetvis behöver även jag känna trygghet, men den kommer snarare inifrån. Ett lugn och en inre övertygelse på det jag gör. En övertygelse att allt kommer bli bra. Men ibland tvekar även jag...

Ha en anställning eller vara självanställd?
Att ha en anställning med lön som kommer in på kontot oavsett hur mycket energi man lagt på jobbet just den månaden. Att veta att jag kommande månad varken behöver oroa mig för, eller  att jag behöver jobba extra hårt för lönen. Att kunna lämna jobbet och ta hand om min fritid. Att ta sin semester utan att behöva tänka på att fylla kalendern med uppdrag. Det är ett enkelt, eller i alla fall ett enklare liv tror jag. Men ju längre tiden går får jag svårare att se mig själv där. Den ena dagen den andra lik. Det ena året det andra likt. Jag vet att jag är väldigt cynisk och enkelspårig nu, men valfrihet och flexibilitet är två av mina viktigaste värderingar för att jag ska må bra. Men detta är ju bara vad jag tror, en vald sanning och övertygelse som jag blir allt mer fast i. Kanske är det istället tvärtom!

Är jag kanske istället feg...?
Att driva sig själv som självanställd i egen verksamhet kräver andra saker. Du måste lita på din förmåga. Tro på framtiden. Tro på marknaden. Tro på att du ger nytta till kunden. Våga ta betalt. Våga stå på dig. Våga släppa taget.  Våga sticka ut. Det krävs mod att vara egenföretagare. Jag vill inte säga att jag är modig för att jag driver eget, kanske är jag egentligen feg. För feg för att vara i en större organisation. För feg för att visa att jag inte presterar, inte orkar med byråkrati, inte klarar av när det inte händer saker. För feg för att våga vara i en stor organisation. För feg för att släppa det jag gör för att prova annat.

Jag har en stor tilltro (ibland alltför stor?) till andra människor. Jag tror också på min egen förmåga. Jag tror på livet. En av mina förebilder, Sir Richard Branson säger (och gör!) många kloka saker. Detta är ett av de visdomsord han formulerat:

“I am the captain of my ship and master of my fate. I believe in myself. I believe in the hands that work, in the brains that think, and in the hearts that love.”





Det är precis så jag också känner, kunde inte sagt det bättre själv. Dessa meningar var det som fick mig igång att reflektera och skriva blogginlägget. Det krävs mod. Det ger frihet. Men främst är det ett stort ansvar. Det är ett ansvar att leva. Att jobba. Att ha familj.

Det är ditt ansvar att ta ansvar för ditt liv.

Jag sliter på varje dag för att ha kul, göra roliga saker, skapa nya produkter, inspirera fler människor, få in nya uppdrag. Inget kommer av sig själv. Inte för mig. Inte för någon. Den som tror att framgång bara kommer, ett gott liv bara "blir" tror jag lever i en drömvärld. Framgång och ett gott liv skapas. För mig är det livet nu som räknas, framtiden löser sig. Men jag behöver bli bättre på att leva nu och även se till att framtiden tryggas. Kanske har det med åldern att göra? Men jag ska varken gå och dö eller pensionera mig...

När det gäller mitt inre välstånd vet jag vad jag mår bra av. När det gäller min fysiska kropp vet jag hur jag kan vara på topp. När det gäller det ekonomiska välståndet är det inte tillräckligt, men långt ifrån dåligt. Jag jobbar på, nu hårdare än någonsin, för att skapa en plattform som kan generera ett ekonomiskt flöde utan att jag behöver vara där. Något som jag, handen på hjärtat, varit dålig med under de år jag varit verksam som egen. Jag är bra på att hitta på nya saker, nya idéer, nya projekt som också slukar resurser. Finns resurserna ska de användas.

Många gånger har det varit projekt som främjar andra mer än mig själv. Alla projekt har inte slagit väl ut av olika anledningar.  Kanske har jag fortsatt för länge med ett bristande fokus som följd? Men nu känns det som jag funnit plattformen och vändningen är på gång. Jag väljer bort, fokuserar och prioriterar. Nu är det hög tid. Hög tid att samla ihop alla lärdomar. Göra det jag borde göra. Leva så som jag borde leva.

 Livet är varje dag. Varje dag är ett liv. 



PS Om du läst så här långt, vad har du kommit fram till.
Vad är det hög tid för dig att göra?

Bli en hovmästare - du med!

Tips för upplevelser som ger mersmak

1. Öppna upp din butik. Släpp in kunden bakom kulisserna. ”Här mals köttfärs”. ”Här prismärker vi varorna”. Bjud in till studiebesök. Visa upp hur processen funkar, hur ni arbetar med kvalitet, vilka leverantörer ni har, vilka drivkrafter som ligger bakom…
2. Låt kunden hjälpa till. Gör som IKEA. Delaktighet skapar engagemang och merförsäljning.

Bli en hovmästare  - du med!

Det påminner mig om en historia jag läste för länge sedan i en insändare:

Det var överbokat på den anrika restaurangen. Paret, rejält uppklädda för kvällen, hävdade sin bordsbokning och dessutom att det var ett fönsterbord beställt! Men det var fullt. Här kan du säkert tänka på många svar till gästerna där alla pekar mot ett ”Ledsen, ni har ingen bokning. Ni får komma en annan kväll…”. Istället säger hovmästaren följande:

”Okej, vi gör så här. Om ni hittar fönstret, så fixar jag bordet!”

Kan det bli mer samarbete än så!

Alla går mot rött...

Det är så lätt. Att veta hur gott ledarskap ska vara. Att säga kloka ord. Att gå en utbildning och lära sig mer. Att påtala vikten av engagemang, delaktighet och ansvarstagande. Det är många som vet vad de borde göra, men färre som gör vad de vet!

Att leva mitt budskap är något som jag själv jobbar med som inspiratör och utbildare. För det är så lått att göra fel. Men det går inte i längden att stå upp och predika fina ord om du inte i alla fall själv tränar på att göra det du själv säger. Du säger bestämt till ditt barn; ”Gå inte mot rött ljus!” och i nästa sekund är du redan själv på väg över. Du påtalar vikten av engagemang i kunden, men fastnar själv i rutinarbete vid skrivbordet. Du hör chefer, politiker och andra människor tala sig varma om solidaritet, återhållsamhet och samverkan för att i nästa stund köra sitt eget race och roffa åt sig den största och finaste köttbiten.

Gör inte som du gör... 
Gång efter annan ser vi det. Chefer och ledare i större och mindre verksamheter som ”avslöjas”. Vart försvann öppenheten och ärligheten? Människor som även i din närhet säger en sak, men visar och gör en annan. Om det är medvetet eller omedvetet vet vi inte alla gånger. Vad jag vet dock är att den klassiska devisen gäller; människor runt omkring dig gör inte som du säger utan som du gör!

Hur blir du då mer samstämmig i ditt sätt att bete dig? Det börjar med medvetenhet som i all förändring och inlärning. Om du inte vet att du inte kan eller vilka konsekvenser det du gör för med sig, då har du svårt att veta vad du behöver förändra. Och det är inte alltid kul – att bli medveten om saker som man inte gör bra. Om denna öppenhet inte finns i tillräcklig utsträckning i organisationen lär medvetenheten inte komma naturligt och självklart.

Det borde ligga i alla ledares eget intresse att vara nyfiken på sig själva och hur man påverkar andra. Bli medveten istället för att vara medvetslös. Att vakna upp och se verkligheten istället för att gå omkring som en sömngångare. 

Någon att se upp till...
Som chef och ledare är du en förebild, antingen du vill eller inte. Människor ser upp till dig och i större eller mindre omfattning är man också beroende av dig. Att vara en förebild kan låta väldigt ”pretto”, men handen på hjärtat, vi är alla förebilder för varandra. Sedan är frågan om du vill vara ett avskräckande exempel eller ett positiv föredöme.

Jag lyfter gärna fram det jag kallar för ”ledarskapsramen”. Din inre ram för vad du står för som ledare. Vilka är dina viktigaste värderingar och vilken är din vision i rollen som chef? Frågor som du kanske inte funderar över eller aldrig tidigare ställt dig! Hur skulle det vara om du var tydligare i vad du tror på och vad du vill som ledare, hade det blivit enklare för medarbetarna att följa dig då?

Tydlighet; att säga, visa och verkligen göra det du säger. Något som jag tror inte någon blir fulltränad på. Är du också tydlig med vilka krav och förväntningar du har på dina medarbetare och vice versa blir det sedan ännu enklare att veta vad som ska göras. Nu har du sannolikt en tydlig ram och ett tydligt kontrakt kring vad det hela handlar om.

När någon, oavsett vem, sedan säger eller gör något som inte rimmar med det överenskomna finns en transparens som gör att alla kan och ska agera. Så skapas och upprätthålls en kultur.

Tuffa beslut
Att leva sina värderingar och vara en positiv förebild innebär att du först får utforska vad som är viktigt, vad du vill och sedan bli varse vad du säger, visar och gör. Och att sedan vara villig att lyssna på omgivningen för att kunna förändra. Det är så lätt. Så vad är det som hindrar, egentligen? Prestige, makt, kontroll… ja säkert kommer du på hur många anledningar som helst. Där alla skäl är lika sanna, men som i de flesta fall motverkar en organisation där engagemang, delaktighet och passion frodas. Tydlighet, det är ett krav. Någon måste finnas som tar de tuffa besluten, absolut. En person som stakar ut riktningen, en nödvändighet. Att skapa en vinnande kultur är inte tur, det börjar med dig och mig. Sen då? Ja nu börjar arbetet…