Det är jobbigt att ta ansvar

Redan från när barnen är små ska man lära dem att ta ansvar. Att packa sin egen träningsväska, att städa sitt rum, att göra sina läxor, att ta med rätt grejer till lektionen i skolan och så fortsätter det. Hela livet!

På fritiden kanske vi tränar någon sport. Då ska vi ta ansvar för att gå på träningar, komma i tid, ha rätt grejer med och ta ansvar för att vara en god lagkamrat, medspelare och kompis och så fortsätter det. Hela livet!

När vi kommer till universitet handlar det om att ta ansvar för att inlämningsuppgifter blir gjorda, att det man lovat att göra ideellt också blir genomfört och att ta eget ansvar för att man lyckas på tentorna så att man kan fortsätta att erhålla studielån och så fortsätter det. Hela livet!

På första jobbet får du ett ansvar att göra det du är anställd till, att nå upp till en viss budget, att jobba vissa tider, att betjäna kunderna på bästa sätt, att helt enkelt göra det du ska göra - minst. Ta ansvar för de åtagande du tagit till dig och så fortsätter det. Hela livet!

Det ÄR jobbigt att ta ansvar. Du ska svara upp till det som utlovats. Lätt som svårt. Det som kanske är jobbigast är att när du inte gör det, är det alltid dig själv som det drabbar. Vilket ansvar är inte det!
Och sedan är troligen även andra påverkade av det du gör, om du tar ditt ansvar eller inte.

Ibland är det då lättare att

- inte vilja se sitt ansvar
- att skylla på andra
- att skylla på omständigheterna
- att skylla på att (fyll i svälv...)

Det är jobbigt att ta ansvar och man har ingen annan att skylla på när det inte blir så. Du kanske inte är ansvarslös, men du har inte löst ditt ansvar. Svarat upp till det som utlovats. Det kan kännas jobbigt. Väldigt jobbigt ibland.

Jag tror att även du kan känna den känsla som ett barn oftare uttrycker. "Jag vill inte ta ansvaret just nu, jag vill bara vara barn." "Jag orkar inte just nu, låt mig bara vara..." Känslan av att bara kura ihop i fosterställning och dra täcket över huvudet...

Du vet samtidigt att när du tar ansvar växer du, av ansvar känner du dig bekräftad, ansvar leder ofta till mer ansvar. Ansvar gör oss till människor.

Känns ansvaret tungt kanske det saknas tydlighet, information, kunskap eller stöd och stöttning. Ansvar kommer du inte ifrån, men du KAN ALLTID FRÅGA om hjälp. DET är att ta ansvar. Om du inte klarar det själv, fråga om råd och ta hjälp.

Att leva är ett STORT ansvar. Ansvar för dig själv och allt levande. Tar du ansvar för dig själv och stöttar dem i en den närmaste kretsen runt dig kommer världen se annorlunda ut. Vi kommer bli mer ansvarsfulla. Mer ansvarstagande. Mer respekterade för den vi är. Och det känns gott.

Du ska inte överta deras ansvar, det finns det allt för många som gör. De som låter andra ta ansvaret eller "sopa upp efter dig". De människor som heller kanske hellre "lägger ansvaret" i andras händer. Vad händer då? Tappar du makten att själva göra något? Blir det lättare att skylla på någon annan? Svaren kan vara ja på båda frågorna, men då tar du inte ditt ansvar, eller hur?

Så ta ditt ansvar hur jobbigt det än må vara. Ibland är det okej att stanna upp, samla kraft, fråga efter hjälp, dricka ett glas vatten, ta en promenad eller lägga sig en stund i fosterställning eller i famnen på den man älskar ... för att sedan svara upp till sina åtaganden igen.  

Ta ditt ansvar. Hela livet! 
Då blir livet DITT och ingen annans.

BYOD - varje dag

Sitter och läser Computer Sweden tidningen för alla som jobbar och har intresse inom IT sektorn. En av de ämnen som varit gällande det senaste året är alla medarbetare och kanske främst chefers användande av "egna" Ipad, Iphones och andra prylar. Allt ska kopplas upp på interna nät och system för att det ska var enklare (och kanske fräckare...?) att jobba.

Man kallar detta för BYOD, Bring Your Own Device...

Det fick mig att fundera. Är det verkligen alla prylar som alltid gör oss mer effektiva? Idag tänker man ju inte själv, letar inte själv efter sin "gamla avsomnade" kunskap. Istället använder vi miniräknaren i Iphone eller googlar fram ett svar på frågeställningen. Till och med på musik-quizen på kvällen smyganvänds telefonen...

Jag som jobbar som liten företagare har ingen IT-avdelning och känner ibland bara att alla prylar t o m ibland försvårar eller i alla fall försinkar. Det tar tid. Den gamla tanken kring "plug-and-play" har inte slagit igenom ännu. Och några standarder, varken på system, drivrutiner eller hårdvara som laddare medmera verkar man inte tänka på...

Är det ändå inte så att det är användarna som är begränsningen? 
Din och min förmåga att prioritera och använda rätt prylar. Din och min förmåga att förstå nyttan och använda det som hjälper oss vidare. Själv är jag så härligt gammaldags att jag använder en manuell kalender, ni vet en sådan där lite spiralbunden bok där man med blyertspennan kan anteckna vad man ska göra... ;-)

Det mest väsentliga är nog ändå att du tar med din egen "device", din hjärna och ditt hjärta. Det är och kommer alltid förbli människor som möts, som står bakom nya idéer och strategier. Människor som säljer, människor som möter andra människor. Då är det andra saker som räknas.

Så strunta i vilka regler eller polcies ni har på ert företag. Strunta i vad IT avdelningen säger.

BYOD, din hjärna och ditt hjärta. Dina kunskaper och din attityd. Varje dag!
Det är också då vi kan göra skillnad, för varandra och för andra.

BYOD, det är DET som GÖR konkurrensFÖRDELEN.

100% på jobbet, eller?

Idag är första dagen efter jullovet för de flesta som går i skolan. Idag är ännu en arbetsdag för de flesta som arbetar. Snart är vi alla inne i de vanliga rutinerna igen.

• Vill du göra som du alltid gjort eller vill du göra något annat? 
• Vill du ge det du alltid givit eller vill du erbjuda något annat?

Nytt år brukar innebär en "ursäkt" att börja med nya saker - ta tillfället i akt. Ge mer, gör något annorlunda.

"Ge alltid 100% på jobbet..."


Såg denna härliga bild kring hur det verkligen är...
Hur är det för dig?Om vi alla gav bara 10% mer av vår kraft, vårt engagemang... wow!
Dags att göra en förändring...?

"Knowing is not enough; we must apply. Willing is not enough; we must  do." 

Johann Wolfgang von Goethe (1749 - 1832)

Tilbaka i selen - ord som påverkar

Jag hade en kollega en gång som ofta använde uttrycket sig med följande ord: "Tillbaka i selen igen..." när semestern och ledigheten var slut. Är det verkligen där vi vill vara när vi är på jobbet undrar jag, i selen? Jag vet att han sa det med glimten i ögat och troligen som ett skämt. Men ändå kan jag inte riktigt släppa tanken...

Själv känner jag direkt en inneboende motvilja både i orden och inom mig.  Det blir liksom ett "måste" om jag ska tillbaka "in i selen". Fastbunden som i en babybjörn eller i fyrpunktsbältet i Lisebergs "Kanonen" jag kan inte själv påverka skeendet utan är i händerna på andra...

Men säkert är det många som känner trygghet i att komma tillbaka till de "vanliga" rutinerna igen. Men samtidigt är det det du verkligen vill? 

Vid alla årskiften pratas det ofta om nya tag, nyårslöften och nya föresatser. Enligt numera välkänd reklam, det är inte dagarna som gått utan dagarna vi minns som spelar roll... Visst ska vi få vara nöjda och glada med det vi har, men kanske inte fastna i det. Så om den nämnda selen är en bungy-jump-sele är jag mer tillfreds med tanken. Att kasta sig ut och våga riskera för att vinna. Förstås utan att bli dumdristig...

Många är budskapen om att "gör 2012 till ditt bästa år". Ett tema som jag gärna hänger på även om jag ibland känner att det kan bli för klämkäckt ;-)

Skapa nya rutiner och ritualer. Starta idag! Starta nu! Har bl a på Facebook fått lite mothugg om att "får man aldrig vara nöjd..". Men jag menar att vara nöjd ingår i strävan att bli bättre. Och blir du inte bättre känner du dig troligen inte nöjd i längden. Vad tror du?

Välkommen tillbaka in i selen igen ;-) 

Seeing is believing - Att tro är att se!

Tradition i familjen är att se Polarexpressen på julaftons morgon. Min son, Emil och min fru Annika går upp i ottan och sätter på videon. Själv har jag inte sett den in sin helhet förrän i är, inte för att jag är morgontrött utan oftast för att jag samtidigt pysslar med annat. I är var det dessutom i 3 D, häftigt.

Har du inte sett den rekommenderas den för både barn och vuxna. En härlig film med kärlek, spänning, fantasi och hopp. Du kommer att "höra klockan" när du sett den...

Mantrat filmen igenom är "seeing is believing".

Avslutningen är magnifik när konduktören ånyo klipper barnens biljetter för tillbakaresan från Nordpolen. De fick några bokstäver redan vid utresan och på återresan kompletteras dessa till hela ord.

Följande ord klipps:

Learn, Believe, Rely on, Depend On, Count On och Lead.
(Lär, Tro, Lita på. Våga vara beroende av. Du är någon att räkna med och Led ditt eget liv.)

Ord och föresatser man skulle kunna bygga en hel ledarskapsutbildning kring. Vi behöver dem alla vid olika tillfällen och stadier.

En av slutmeningarna i den underbara Polarexpressen.
"Oroa dig inte om att hoppa på fel tåg utan istället - bara hoppa på!"

Du kan alltid fatta ett annat beslut senare:

EN FRÅGA TILL DIG:

Vad innebär Learn, Believe, Rely on, Depend On, Count On och Lead för dig?

Önskar dig en underbart fröjdefull jul!

Nya tider, gamla traditioner

"Våra utmaningar må vara nya. De instrument med vilka vi möter dem må vara nya. Men de värden på vilka vår framgång beror - hårt arbete och hederlighet, mod och rent spel, tolerans och nyfikenhet, lojalitet och patriotism  - de är gamla. De är sanna. De har varit den tysta drivkraften bakom utvecklingen genom hela vår historia."

så här inledde Barack Obama sitt installationstal. Fortfarande och alltjämt aktuellt...

Nu är julen snart här. En fast tradition för många. Allt ska vara som det alltid varit. Det är trygghetens band som håller oss kvar vid gamla traditioner och vanor. Men är allt värt att bevara. Är allt värt att hålla kvar och stressa fram. I år är dessutom helgen kort och snart vardag igen...

Vad kan du välja bort, om du inte redan gjort det. Att det inte är någon snö där jag bor (söder om Göteborg) kan jag inte påverka. Men ALLT det andra.

Vill hänga kvar vid Obamas ord kring "det sanna". Vad är det "sanna" för dig? Vad behöver DU ha för att må bra över julen? Skala bort det andra...

Och ta dig sedan tid att reflektera över året som gått. Vilka traditioner och vanor vill du behålla? Vilka nya vanor och traditioner vill du tillföra?

Snart är det nytt år, nya utmaningar "men de värden på vilka framgång beror..." står kvar.

Önskar dig en riktigt skön julhelg!

Kan du alltid prestera på topp?

Jag läser just nu fd höjdhopparen Patrik Sjöbergs intressanta biografi Det du inte såg. Mycket lättläst och öppenhjärtlig!

När jag kom till partiet då han beskrev hur han satte världsrekord fastnar jag i tanken. Till skillnad från vad alla trodde då och trott sedan dess var att han festade hela natten. Men inte denna gången skriver Patrik. "Svaret är enkelt. Jag var helt slut, fullständigt mentalt dränerad." 

Jag känner igen känslan när jag "gett allt", även om det flutit och känts lätt kommer känsla av att vara "helt slut".  Kan du känna igen dig...?

Väcker en fundering hos mig:  
Går det verkligen att prestera på topp varje dag, 
utan återhämtning, utan att stanna upp, utan att reflektera.

Patrik fortsätter i boken:

"Nu har jag hoppat högst av alla människor genom alla tider. Det finns ingen jävel som hoppar högre. Sedan dök andra, mer filosofiska tankar upp. Hur går jag vidare nu? Och vart?"

När du när dit du drömt om, när du nått ditt mål - vad är mer att hämta?

"Blir det roligare än så här, eller är det över nu? Och vad gör jag då?"

Men dagen efter hade grubblerierna skingrats och det fanns mer att ge...

Allt är tydligen övergående. MEN kom ihåg att njuta när du kan!

Vilka tankar tar du med dig? Själv blir jag enormt peppad av att läsa Patriks historia.

Rekommenderar att du tar tag i en bok också...