Positivt tänkande, rökridå för att dölja problem.

Vissa dagar känner jag mig, som de flesta, lite vissen, lite stressad och kanske t o m lite nere. Det är OK för jag vet att det är tillfälligt. Väldigt tillfälligt. Dessutom vet jag hur jag tar mig upp på banan igen. Och det snabbt när jag vill. Och "nere" är alltid relativt. Livet går upp och ner, men det beror snarare på hur höga topparna och dalarna är. Skillnaden mellan topp och dal är oftast väldigt liten för mig. Hur ser det ut för dig?

Har en tonåring hemma i huset och det är inte alltid lätt att behålla humöret, lugnet och det positiva tänkande i alla lägen. Han är dessutom en mästare på att "trigga igång" mig. Jag tror att han dessutom, i alla fall ibland är högst medveten om detta. Det blir inte sedan bättre av att jag själv innerst inne "vet" att det inte blir bättre att bli irriterad, upprörd eller att jag försöker "lära" honom vilka konsekvenser vissa saker kan få...

Ja, jag VET att det är jag som LÅTER HONOM trigga mig. Men när jag dessutom får samma kommentar, med tillägget att "du jobbar ju med sådant", från min kloka fru går jag ibland igång än mer. En till som "triggar" helt enkelt. Det är det sista jag vill höra, vilket också förflyttar fokus på vad som egentligen är problemet. Känns det igen kanske?

Inget som jag vill. Inget som jag gör med flit (hoppas jag?). Jag har inte heller någon vilja att bestämma över andra eller att "ha rät"t, utan istället få andra att se sin del. Saken ur ett annat perspektiv för att kunna ta sitt personliga ansvar. Tyvärr låter det ändå kanske som jag ska "bestämma" och "ha rätt". Ja, du hör hur medveten jag är egentligen...

Lägg ut en rökridå...
Visst jag skulle kunna dölja allt med positivt tänkande, men frågan är om det inte blir en rökridå då, eller?

Jag möter ganska många "coacher" i min vardag som är mer eller mindre käcka (mig själv inberäknad), men ibland undrar jag hur kongruenta de egentligen är. Lever de sitt budskap? Kanske inte ens tränar på det...

När jag hör saker som ...


"Det blir som du tänker..." 
"Du kan inte ändra på andra..." 
"Tanke och känsla hänger ihop..." 

Ja då kan jag inte annat än att småle inombords. Allt som jag oftast håller med om ovanstående, men som sagt i fel sammanhang med fel känsla kan det låta väldigt ihåligt. Det blir en härlig dimridå helt enkelt...

Så mina vänner, nu återupptar jag träningen,  fortsätter, fortsätter och fortsätter... invecklas och utvecklas!