Sitter vid poolkanten på
AquaMera i Växjö. På fem metershöjd pågår en intressant konversation.
"Hoppa nu!" "Titta inte ned!" "Hoppa då..." hörs det nedifrån. Svaret kommer med darrande stämma:
"Stressa mig inte...jag kommer hoppa..." med tillägget "Allvar, jag hoppar nu...".
Äntligen tänker jag, men inte.
"Du klarar det", hörs det nedifrån igen.
"Jag gör det snart" blir svaret och lite tystare;
"Jag hatar det här..."Tjejen på 5 meters höjd söker stöd och stöttning och vad får hon?
•
Vilket stöd ger du till din omgivning?• Vilken förebild är du?• Det är lätt att vara ”coach” på läktaren eller i TV-soffan. När det kommer till kritan, hur agerar du själv och vad hindrar dig?Efter ca 8 minuters tvekan hoppar hon. Och inom loppet av 1,5 minut har hon hoppat ytterligare 2 gånger! När rädslan är övervunnen går det lättare och lättare. Är det kanske tvekan, som ju längre tid det går, gör det alltmer riskfyllt. I alla fall i dina egna tankar. Rädsla är fullt naturligt och t om ”nyttigt” för oss som människor. Utan rädsla skulle vi ta oss an allt utan att tveka.
Alla är rädda eller har varit någon gång, men vi är rädda för olika saker och reagerar på olika sätt. Det viktigaste är ändå att rädslan inte ska få stoppa dig från att våga göra saker. När du utmanar rädslan och övervinner den växer du som människa. Både självförtroende och självkänslan får påfyllning. Och du kan snabbt hoppa ytterligare några gånger…gör det - hoppa nu!
Vilket är ditt "5 meters hopp" som du tvekat länge till att göra men som du nu gör?
Inlägg
