Det absolut vanligaste tillståndet i många förändringsprocesser är att man står stilla. Man kan då förledas att tro, gör man inget kan man börja om från samma ställe då alla är redo. Detta stämmer sällan. Att stå stilla, att vila sig, är ett säkert sätt att gå bakåt. Har du försökt att springa uppför en rulltrappa som går nedåt, då förstår du vad jag menar. Du vill vidare upp till toppen och det finns hela tiden krafter som drar dig åt ett annat håll – tillbaka till utgångsläget. För att vilja och orka kämpa måste du finna det attraktiva i vad som finns ovanför trappan.
Arbetet måste vara mödan värt.
Krafterna som drar dig till det trygga och redan kända, tillbaka till din komfortzon, vilar inte. En förändringsprocess måste ständigt leva och få näring. Att vara förändringsbenägen är idag en förutsättning. Valet är ganska enkelt: antingen går du framåt eller också blir du småningom ohjälpligt efter.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar