Bloggen flyttad

Hej käre bloggläsare! Hoppas du finner inspiration i mina inlägg här på Coachtipset. Sedan ett tag tillbaka finns min blogg på min nya hemsida. www.kenthakerman.com Välkommen dit! Kenth Åkerman

Låter du andra definiera dig?

Händer det att du själv säger till andra att "du är ju sådan", "du har alltid varit sådan" eller "du har aldrig kunnat...", "du har aldrig tidigare gjort så varför ska du försöka". 

Det är din tidigare erfarenhet att andras tankar och idéer om dig definierar dig. Att andras tankar om din identitet pådyvlas dig och helt plötsligt så är du någon eller inte någon som klarar av, eller som inte klarar av. 

Du är inte dina rötter.
Du kan alltid vara och bli någonting annat. Att du kommer från en speciell plats, att du är född och har levt ett visst antal år ska inte heller definiera den du är. Att du är man eller kvinna definierar inte heller vem du är, utan det är: Vem du är kompetensmässigt. Och inte minst, vem är du när du är den du vill vara?

Individ betyder odelbar enskild varelse.
Vi är alla unika, vi är födda unika. Det beror inte på var vi kommer ifrån utan kanske snarare på vart är vi på väg. Låter du andra definiera dig? 

Hur ofta definierar du andra och deras identitet? Vem är du? Jag är pappa. Jag är också körkortsinnehavare. Jag är inspiratör. Jag är ledarskapsexpert. Jag är yogis. Jag är löpare. Jag är ekonom. Jag är akademiker. Jag är... ja, vem är du? 

Om du ställer frågan till dig själv: du är?
Eller rättare sagt: jag är, ja vaddå? Fortsätt gärna meningen...

Vi har många identiteter, men vi är i grund och botten en individ, en enskild varelse, odelbara. Vem tillåter du definiera dig och är det din bakgrund gör att du är den du är? Eller när du är född och hur gammal du är? Är det ditt kön som du tillåter definiera dig? 

Så - vem är du, vem vill du vara? 

Låt inte andra sätta ett epitet och definiera vem du är. Du bestämmer själv.

8 TIPS: Hur håller du ditt nyårslöfte?

Juldagarna har passerat och nyår är här. Dags att vända blad. En 365 dagar oskriven bok ligger framför oss alla. Hur och vad ser du fram emot under året? Vilka planer och mål har du? Vad vill du kunna se tillbaka på när vi skriver december 2014?

Många är det coacher och inspiratörer som ger tips om hur "du ska tänka tillbaka och drömma framåt", jag vill inte vara ett undantag. Så här är mina tips för att dina nyårslöften och planer går i lås...

Livet är inte de dagar som gått, utan de dagar man minns säger ordspråket och det är nog alltför sant. Och reklamen lärde oss med dansk accent för ett par år sedan att livet består av 29 000 dagar och vi sover bort 9 000 och arbetar 10 000… och ”dom tar fort slut alla dagarna, så var rädd om dom …”.
Tack Mads och Vingresor för påminnelsen!

Vad har hänt som varit minnesvärt under 2013?
Nya saker, nya lärdomar, saker att vara stolt över och tacksam för. Saker som utvecklat dig. Saker som utvecklat andra. Du kan kalla det förändring, utveckling, utmaning. Utan detta blir det allt för mycket repriser och troligen färre minnesvärda stunder. Och det känns som tiden går fortare.

Sätt lite planer och löften på pränt, agera och i slutet på året kan du se tillbaka på vad som hänt.

De flesta av nyårslöftena inryms säkert i kategorierna kost, motion, tid, jobb eller familjen tror jag.

Exempel på nyårslöften:
- äta nyttigare och sundare
-äta mindre
- börja motionera
- träna mer/regelbundet
- jobba mindre
- ägna mer tid åt dig själv/till barnen/familjen
- sluta röka
- dricka mindre
... lägg här till dina egna ”vanliga” löften…

De flesta löften handlar om saker som de flesta redan vet hur man gör för att realisera, i alla fall rent kunskapsmässigt. Dem tenderar att bli bara löften, eller ett första litet steg som för en del räcker ett tag men inte tillräckligt länge. Att rökning är skadligt, att motion och fysisk rörelse är bra för kroppen och att sundare mat håller oss friskare vet alla, men ändå bryts löftet fort. Inte för dig, men för alla andra ;-)

Hur gör du då för att hålla ditt löfte?



Att bara tänka tanken räcker inte, men är en bra början.
Här är några tips och tankar, från mig till dig.

1. Gör om löftet till ett mål, ett mål som både är tidsatt, specifikt, tänder och laddar.
   Är det överhuvudtaget möjligt? Ja/nej.
   
2. Gör det till "ditt mål" – ingen annans. Är det DITT mål?
   
3. Berätta för andra och skapa dig en "buddy", en kompis som påminner dig.
   
4. Engagera gärna andra (börja träna med en kompis, gå promenader, utmana mm).
   
5. Vad vinner och förlorar du? Ställ dig följande frågor:
   Vad har beteendet eller vanan (eller icke-betendet för den delen, att inte göra något) kostat dig de senaste 5 åren?
   Vad ger dig löftet? Vad vinner du?
   Vad förlorar du om du inte gör det? (överdriv gärna här)
   
6. Börja agera: Det är inte tänkandet som för dig framåt det är handling. Börja agera! Gör något redan på nyårsdagen (eller varför inte direkt när löftet avges?),om än bara en symbolhandling.
   
7. Utnyttja kraften i 1%: Gör något varje dag som tar dig vidare till att nå målet.
   1% varje dag och du är där på 100 dagar!
   
8. Skapa en ritual: Skapa en ritual av din aktivitet, något som ”ska” ingå i din dagliga rutin precis som tandborstning eller en stärkande frukost. Det blir då en vana som du inte kan bryta.
   Kom ihåg: Starta inte för många nya ritualer åt gången. Låt dem bli en vana först.

Bättre ett steg i rätt riktning än inget alls.
Att ändra ett beteende tar inte tid, att skapa en vana tar tid.

Om du missar ett tillfälle har du inte misslyckats. Det går alltid att starta om,även efter några veckor. Du behöver inte vänta till våren, sommaren, semestern eller ännu värre nästa nyår.

För du är en görare inte en som skjuter upp, eller hur?
Lycka till!

Kenth Åkerman
Ledarskapsexpert, inspiratör och mental coach
www.relationsbyggarna.se

Tillit, vad är det för dig?

Fick en fråga från en vän på Facebook som triggade igång följande tankar kring begreppet tillit.

Tillit är att lita på någon fullt ut. Tillit är en förutsättning för djup vänskap, bra relationer och bra ledarskap. Tillit till personer. Tillit till processer. Tillit till människor. Tillit till livet. 

Tillit --> trust (eng) --> truth (eng). 

När du inte kan se, höra eller veta vad som är sant själv behöver du tillit. Behöver du själv kolla ut genom rutan när nägon säger att det snöar har du inte fullständig tillit till personens utsago. Kanske baserat på att du inte litar (har tilltro/tillit till personen). 

När en person lovar att göra något kan du känna fullständigt lugn inför att det blir gjort, men med en annan är du tveksam redan från början: "Det tror jag på när jag ser det...!". 

Ha tillit -->Att tro. Tro på andra. Tro på vad dem säger och gör. Tro på deras avsikter och deras förmåga. 

Tillit är en känsla som påverkar dina egna tankar och ditt beteende. Vi har alla olika "mönster" för hur vi skapar tillit (och icke-tillit) till andra människor. 

• Vad behöver den andra säga eller göra för att du ska känna tillit? 
• Hur lång tid tar det?

Fundera på en person som du har hög tillit till. Hur kommer det sig? Vad behövde hända? Hur lång tid tog det? Fundera sedan på en person du har låg (eller lägre) tillit till. Ställ samma frågor till dig själv.

Bli inte förvånad om du får olika svar. Två människor kan säga eller göra exakt samma sak (ex: något du ogillar). De ene accepterar du, den andra förkastar du: "Vad var det jag sa..." "Inte nu igen...". Det handlar om tillit. 



Tillit måste du förtjäna - hur då?

Jag ser att tillit också hänger ihop med mod, rädsla och om du är introvert eller extrovert. 
Tillit kan du inte beordra, den måste du förtjäna. I ord. I handling. 

Tillit är olika för olika människor. Tillit är dubbelriktat precis som ordet, men behöver inte vara samma för båda personerna. Bara för att jag har hög tillit till någon annan (ex en kollega eller vän) behöver inte nödvändigtvis kollega/vännen ha tillit till mig.

Tillit: 
- är att tro på någon eller något
- är en känsla
- är dubbelriktad
- kräver visst mått av mod
- är olika för olika människor
- finns alltid, men graden av tillit (på en skala 1-10) varierar

Vad är tillit för dig själv? Hur skapas den? Och vad händer när du inte har tillit?

Har du hamnat i kontrastfällan?

Att jämföra två onda ting är fortfarande att jämföra just, två onda ting.
Att jämföra två dåliga saker är fortfarande att jämföra just, två dåliga saker.
Att jämföra två dåliga alternativa sätt att göra något är fortfarande att jämföra just,
två dåliga alternativa sätt att göra något.


Det är ju inte säkert att något av alternativen egentligen är bra från början.
Du har hamnat i kontrastfällan. 


Är pappret du skriver på vitt så ser du inte den vita punkten.

Är du bara fokuserad bakåt, är det svårare att se framåt. Du jämför två saker, personer, situationer
som inte någon "lever upp till" det du verkligen vill ha.

Du kommer fortfarande må dåligt. Du kommer så småningom börja fundera igen på vad som är problemet.
Fast i samma spår. Tänka på samma sak. Du kommer få ett resultat som inte var det önskvärda.

Utgå istället ifrån vad du verkligen vill ha. Fundera ordentligt på nuläget. Hur det verkligen ser ut just nu?

Lyft sedan blicken och kolla på vad du vill ha; "I den bästa av världar skulle x var kanon." Det kan handla om en rekrytering, ett mål du har eller en ny affärsrelation. Nöj dig inte sedan med två alternativ att välja emellan, utan ta fram två riktigt bra alternativ och välj mellan alternativ A och ditt mål, samt därefter alternativ B och ditt mål.

Jämför inte dem båda mot varandra för då hamnar du i kontrastfällan. Se istället på;
Vilket alternativ ger dig bästa resultatet?

Som socialministern Gustav Möller myntade redan under Per Albin Hanssons tid på 1920-30 talet:
"Endast det bästa är gott nog åt folket."

Leda i förändring: TIPS nr 11; Belöna nya vanor

Har du följt hela serien "Leda i förändring" har du nu fått elva tips och tankar för framgångsrik förändring, för dig själv och för andra. Tipsen kommer inom kort komma ut i skriftlig form i 10 TIPS serien. Du hittar fler 10 TIPS på bloggen 10 TIPS.nu

TIPS NR 11. Belöna nya vanor
När har du skapat en ny vana? När har du lyckats med förändring? När det bara funkar utan att du behöver tänka på det. Hur svårt kan det vara, egentligen?

 
När du ser eller hör något bra, att också uppmärksamma och uppmuntra det. Att förstärka det positiva istället för att fokusera på det andra. Att se det goda och vackra, istället för det fula och det felaktiga. Att uppmärksamma det som görs rätt, istället för att påpeka misslyckanden. Att lyfta fram goda insatser och handlingar istället för att klaga på det som inte gjorts eller blivit galet.

Hur känns det att själv få uppmärksamhet, uppskattning och uppmuntran? Gott eller hur? Hur känns det att ge samma saker, jo troligen ännu bättre.

·       Uppmuntra strävan, inte bara resultat

·       Lyft fram framgångsexempel

·       Återkoppla på beteende, strävan och resultat

·       Fokus på målet

·       Små steg är också steg

Mål: Mod och fortsatt motivation

Fundera på:

• Om det hade varit lätt, vad hade du behövt göra då?
• På vilket sätt kommer du säkerställa så att det blir en uppföljning och att kommande åtgärder tydligt kopplas till det arbete som gjorts?
• Är det viktigast att du som ledare får erkänsla eller att dina medarbetare får det?
• Vad kommer du göra redan idag?
  

Vill slutligen önska dig varmt lycka till! Har du några som helst frågor, funderingar eller vill ha inspirationsföredrag, workshop med mera på temat är du givetvis varmt välkommen att höra av dig till mig. 

Lycka till!
Kenth Åkerman
kenth@relationsbyggarna.se 

Vems apor har du på dina axlar?

Det finns mycket som är angeläget och som kan stressa dig. Det är många saker som ska göras och t o m måste göras. Sedan finns de saker som du verkligen vill göra. Gör du saker för dig själv eller för andra? Gör du saker som kommer inifrån dig själv, eller är det ett yttre krav eller förväntan?

För de flesta människor gäller det att välja och ännu hellre välja bort saker. Vi hinner och kan helt enkelt inte engagera oss i allt. Det gäller att säga nej till något för att istället kunna säga JA till annat. Hur är det med dig, för vem gör du saker och hur känner du för att göra dessa? Och när du säger nej, hur känns det?

Följande kanske är något av det viktigaste du kan ägna din tid åt just nu för att i framtiden lägga till på mer rätt saker, utan att få känslor av otillräckligt eller ångest för saker du inte gör eller gjort.

Du har säkert hört talas om aporna på din axeln. De saker du säger jag till, men också de saker som du tar på dig utan att det egentligen är din uppgift eller ansvar. Kollegan ber dig att göra något; "Javisst, jag kollar det.." säger du. Du har fått en apa till på axeln. Din arm går "automatiskt" upp i luften vid föräldramötet när frågan om det finns någon som kan ansvara för klasskassan eller nästa salamikorvförsäljning. Du har helt utan tanken fått ytterligare en apa på dina axlar. 

Helt enkelt; Vilka apor har du på dina axlar? Vem tillhör dessa, egentligen? 

 "Du har för det mesta ett val VAD du ska prioritera och du har alltid ett val HUR DU VILL KÄNNA om de saker du gör." 

 

Ta matrisen ovan till din hjälp och reflektera över de saker/uppgifter du gör.

Första frågan att ställa dig:
Kommer sakerna inifrån dig själv (egen vilja, mål, eller prioritering) eller utifrån (andras vilja, mål, prioritering, uppgift eller förväntan). 

Andra frågan att ställa dig:

För vem gör du det? (direkt eller indirekt). Är det för "mig själv" eller "för andra"?

Exempel 1:

Att skriva detta blogginlägg är något som jag gör för att jag vill. Jag gör det främst för mig själv (för att klargöra mina tankar) men även för andra (för att inspirera och ge verktyg som kan hjälpa dig). Uppgiften skulle i detta fall hamna på vänstra sidan i matrisen och först och främst i rutan . Jag gör det för jag vill, jag gör det för mig själv. Resultatet blir att även andra kan ta del av detta, så även omtanke-rutan kan vara aktuell. 

Känslan när jag sitter här och skriver är mer av lust än av tvång. 

Exempel 2: 

Min son ska spela match. Han behöver någon som kör honom. Jag har för dagen andra saker som jag vill ägna mig åt, men sonen behöver skjuts. Det är ett "krav" utifrån, inget som jag direkt känner för. Dock kör jag honom. Känslan kan bli plikt, jag är ju hans far, då får jag ta mitt ansvar. 

Samma exempel, fast utifrån följande tanke. Jag tycker inte det är speciellt kul att se på fotboll, varken på TV eller live. Ska jag se på någon match är det när min son spelar. Det är dessutom trevliga fotbollsföräldrar. Jag gör det inte för mig själv (direkt) utan för andra (min son), men känslan kommer ändå inifrån (jag gör det inte för att jag älskar fotboll, utan för att jag älskar min son). 

Känslan blir då mer omtanke än plikt.

Hur skulle du kunna använda detta verktyg för att:

- kunna prioritera bättre?

- kunna säga nej till saker du inte ska göra och säga ja till annat?

- hur skulle du kunna se till att känslan blir mer positiv när "apan" väl sitter på din axel?