- Hur håller du rätt kurs?
- Hur får du alla medverkande att dra åt samma håll?
Motstånd och kanske även konfrontation i åsikter är inte skadligt, kanske snarare tvärtom behövligt ibland för att komma vidare. När det ute är tryckande värme, kvavt och du har svårt för att andas kan åskan och blixten vara en lättnad, trots allt det regn som blöter ned dig och din omgivning. Du vet att det i sinom tid kommer en knall och kan förbereda dig på det. Och efter regnet drar orosmolnen bort och det kommer som bekant solsken!
Jag har varit med vid många tillfällen då det ”hettat till”. Det jag ska berätta nu hände för flera år sedan. Jag skulle hålla ett kortare ”inspirationsseminarium” på tre timmar för en mindre grupp på cirka 15 personer. Jag hade gjort mina vanliga förberedelser. Var förberedd, trodde jag...
Det tog inte så lång stund in i mitt pass innan en av deltagarna hade invändningar. ”Jo, men så har det alltid varit. Det är skillnad på hur man gör här och där jag tidigare varit…” Och personen fortsatte vid flera reflektioner på detta sätt att framföra sin ståndpunkt, dessutom med ett ganska så dominant och negativt sätt att uttala den, både till innehåll och i sitt kroppsspråk.
Jag var uppenbarligen inte tillräckligt förbered för jag blev både överraskad och konfunderad, innan jag slutligen fann mig. Jag ställde några följdfrågor på ett av mannens påstående för att försöka förstå. Jag kände hur värmen i rummet började stiga (säkert syntes det också på mig) och såg samtidigt hur resten av gruppen började skruva på sig.
Sedan tog jag hjälp av de andra i rummet och frågade med lugn och fundersam ton; Känner du också igen dig i detta? Är det verkligen så här? Och märk den lättnad som fyllde hela rummet när alla unisont svarade: Nä!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar