Är du kapten på din egen skuta?

För mig finns inget som heter jobb. För mig hänger jobb, fritid, semester, resor, träning med mera ihop. Det är inget antingen eller. Inte ens "Äntligen fredag"! utan lika mycket "Äntligen måndag!" Virgins grundare Sir Richard Branson säger så träffande så här:  

“I don’t think of work as work and play as play. It’s all living.” 

Jag älskar det jag gör, men tvekar ibland. Jag är bra på det jag gör, men är sugen på annat ibland. Jag klarar mig bra på det jag gör, men funderar på att prova något annat ibland. Det får mig att reflektera. Det är nyttigt för oss alla. Kanske inspirerar följande funderingar även dig att stanna upp ett ögonblick...

Bokslutet...
Det har snart gått en månad av det nya året. 2012 är förpassat till historien. Jag som driver egen verksamhet och går in på mitt femtonde år har gjort klart det ekonomiska boksluten. Aldrig har jag varit så tidig med detta. Känns kanonbra att kunna lämna året, se nuläget och göra nya avstamp från detta. Jag har även gjort klart förvaltningsberättelsen både för verksamheterna, jobbet och för mig privat; vilket som var förra årets höjdpunkter och lärdomar. Och vad som behöver vara fokus för innevarande år.

Jag har alltid levat efter en tro på att allt löser sig. En form av välståndsmentalitet. Det handlar inte om att reda pengar, utan snarare om en inställning. Även om det går upp och ned även för mig så löser det sig. Ingen idé att oroa sig för saker innan de händer. Givetvis behöver även jag känna trygghet, men den kommer snarare inifrån. Ett lugn och en inre övertygelse på det jag gör. En övertygelse att allt kommer bli bra. Men ibland tvekar även jag...

Ha en anställning eller vara självanställd?
Att ha en anställning med lön som kommer in på kontot oavsett hur mycket energi man lagt på jobbet just den månaden. Att veta att jag kommande månad varken behöver oroa mig för, eller  att jag behöver jobba extra hårt för lönen. Att kunna lämna jobbet och ta hand om min fritid. Att ta sin semester utan att behöva tänka på att fylla kalendern med uppdrag. Det är ett enkelt, eller i alla fall ett enklare liv tror jag. Men ju längre tiden går får jag svårare att se mig själv där. Den ena dagen den andra lik. Det ena året det andra likt. Jag vet att jag är väldigt cynisk och enkelspårig nu, men valfrihet och flexibilitet är två av mina viktigaste värderingar för att jag ska må bra. Men detta är ju bara vad jag tror, en vald sanning och övertygelse som jag blir allt mer fast i. Kanske är det istället tvärtom!

Är jag kanske istället feg...?
Att driva sig själv som självanställd i egen verksamhet kräver andra saker. Du måste lita på din förmåga. Tro på framtiden. Tro på marknaden. Tro på att du ger nytta till kunden. Våga ta betalt. Våga stå på dig. Våga släppa taget.  Våga sticka ut. Det krävs mod att vara egenföretagare. Jag vill inte säga att jag är modig för att jag driver eget, kanske är jag egentligen feg. För feg för att vara i en större organisation. För feg för att visa att jag inte presterar, inte orkar med byråkrati, inte klarar av när det inte händer saker. För feg för att våga vara i en stor organisation. För feg för att släppa det jag gör för att prova annat.

Jag har en stor tilltro (ibland alltför stor?) till andra människor. Jag tror också på min egen förmåga. Jag tror på livet. En av mina förebilder, Sir Richard Branson säger (och gör!) många kloka saker. Detta är ett av de visdomsord han formulerat:

“I am the captain of my ship and master of my fate. I believe in myself. I believe in the hands that work, in the brains that think, and in the hearts that love.”





Det är precis så jag också känner, kunde inte sagt det bättre själv. Dessa meningar var det som fick mig igång att reflektera och skriva blogginlägget. Det krävs mod. Det ger frihet. Men främst är det ett stort ansvar. Det är ett ansvar att leva. Att jobba. Att ha familj.

Det är ditt ansvar att ta ansvar för ditt liv.

Jag sliter på varje dag för att ha kul, göra roliga saker, skapa nya produkter, inspirera fler människor, få in nya uppdrag. Inget kommer av sig själv. Inte för mig. Inte för någon. Den som tror att framgång bara kommer, ett gott liv bara "blir" tror jag lever i en drömvärld. Framgång och ett gott liv skapas. För mig är det livet nu som räknas, framtiden löser sig. Men jag behöver bli bättre på att leva nu och även se till att framtiden tryggas. Kanske har det med åldern att göra? Men jag ska varken gå och dö eller pensionera mig...

När det gäller mitt inre välstånd vet jag vad jag mår bra av. När det gäller min fysiska kropp vet jag hur jag kan vara på topp. När det gäller det ekonomiska välståndet är det inte tillräckligt, men långt ifrån dåligt. Jag jobbar på, nu hårdare än någonsin, för att skapa en plattform som kan generera ett ekonomiskt flöde utan att jag behöver vara där. Något som jag, handen på hjärtat, varit dålig med under de år jag varit verksam som egen. Jag är bra på att hitta på nya saker, nya idéer, nya projekt som också slukar resurser. Finns resurserna ska de användas.

Många gånger har det varit projekt som främjar andra mer än mig själv. Alla projekt har inte slagit väl ut av olika anledningar.  Kanske har jag fortsatt för länge med ett bristande fokus som följd? Men nu känns det som jag funnit plattformen och vändningen är på gång. Jag väljer bort, fokuserar och prioriterar. Nu är det hög tid. Hög tid att samla ihop alla lärdomar. Göra det jag borde göra. Leva så som jag borde leva.

 Livet är varje dag. Varje dag är ett liv. 



PS Om du läst så här långt, vad har du kommit fram till.
Vad är det hög tid för dig att göra?

Bli en hovmästare - du med!

Tips för upplevelser som ger mersmak

1. Öppna upp din butik. Släpp in kunden bakom kulisserna. ”Här mals köttfärs”. ”Här prismärker vi varorna”. Bjud in till studiebesök. Visa upp hur processen funkar, hur ni arbetar med kvalitet, vilka leverantörer ni har, vilka drivkrafter som ligger bakom…
2. Låt kunden hjälpa till. Gör som IKEA. Delaktighet skapar engagemang och merförsäljning.

Bli en hovmästare  - du med!

Det påminner mig om en historia jag läste för länge sedan i en insändare:

Det var överbokat på den anrika restaurangen. Paret, rejält uppklädda för kvällen, hävdade sin bordsbokning och dessutom att det var ett fönsterbord beställt! Men det var fullt. Här kan du säkert tänka på många svar till gästerna där alla pekar mot ett ”Ledsen, ni har ingen bokning. Ni får komma en annan kväll…”. Istället säger hovmästaren följande:

”Okej, vi gör så här. Om ni hittar fönstret, så fixar jag bordet!”

Kan det bli mer samarbete än så!

Alla går mot rött...

Det är så lätt. Att veta hur gott ledarskap ska vara. Att säga kloka ord. Att gå en utbildning och lära sig mer. Att påtala vikten av engagemang, delaktighet och ansvarstagande. Det är många som vet vad de borde göra, men färre som gör vad de vet!

Att leva mitt budskap är något som jag själv jobbar med som inspiratör och utbildare. För det är så lått att göra fel. Men det går inte i längden att stå upp och predika fina ord om du inte i alla fall själv tränar på att göra det du själv säger. Du säger bestämt till ditt barn; ”Gå inte mot rött ljus!” och i nästa sekund är du redan själv på väg över. Du påtalar vikten av engagemang i kunden, men fastnar själv i rutinarbete vid skrivbordet. Du hör chefer, politiker och andra människor tala sig varma om solidaritet, återhållsamhet och samverkan för att i nästa stund köra sitt eget race och roffa åt sig den största och finaste köttbiten.

Gör inte som du gör... 
Gång efter annan ser vi det. Chefer och ledare i större och mindre verksamheter som ”avslöjas”. Vart försvann öppenheten och ärligheten? Människor som även i din närhet säger en sak, men visar och gör en annan. Om det är medvetet eller omedvetet vet vi inte alla gånger. Vad jag vet dock är att den klassiska devisen gäller; människor runt omkring dig gör inte som du säger utan som du gör!

Hur blir du då mer samstämmig i ditt sätt att bete dig? Det börjar med medvetenhet som i all förändring och inlärning. Om du inte vet att du inte kan eller vilka konsekvenser det du gör för med sig, då har du svårt att veta vad du behöver förändra. Och det är inte alltid kul – att bli medveten om saker som man inte gör bra. Om denna öppenhet inte finns i tillräcklig utsträckning i organisationen lär medvetenheten inte komma naturligt och självklart.

Det borde ligga i alla ledares eget intresse att vara nyfiken på sig själva och hur man påverkar andra. Bli medveten istället för att vara medvetslös. Att vakna upp och se verkligheten istället för att gå omkring som en sömngångare. 

Någon att se upp till...
Som chef och ledare är du en förebild, antingen du vill eller inte. Människor ser upp till dig och i större eller mindre omfattning är man också beroende av dig. Att vara en förebild kan låta väldigt ”pretto”, men handen på hjärtat, vi är alla förebilder för varandra. Sedan är frågan om du vill vara ett avskräckande exempel eller ett positiv föredöme.

Jag lyfter gärna fram det jag kallar för ”ledarskapsramen”. Din inre ram för vad du står för som ledare. Vilka är dina viktigaste värderingar och vilken är din vision i rollen som chef? Frågor som du kanske inte funderar över eller aldrig tidigare ställt dig! Hur skulle det vara om du var tydligare i vad du tror på och vad du vill som ledare, hade det blivit enklare för medarbetarna att följa dig då?

Tydlighet; att säga, visa och verkligen göra det du säger. Något som jag tror inte någon blir fulltränad på. Är du också tydlig med vilka krav och förväntningar du har på dina medarbetare och vice versa blir det sedan ännu enklare att veta vad som ska göras. Nu har du sannolikt en tydlig ram och ett tydligt kontrakt kring vad det hela handlar om.

När någon, oavsett vem, sedan säger eller gör något som inte rimmar med det överenskomna finns en transparens som gör att alla kan och ska agera. Så skapas och upprätthålls en kultur.

Tuffa beslut
Att leva sina värderingar och vara en positiv förebild innebär att du först får utforska vad som är viktigt, vad du vill och sedan bli varse vad du säger, visar och gör. Och att sedan vara villig att lyssna på omgivningen för att kunna förändra. Det är så lätt. Så vad är det som hindrar, egentligen? Prestige, makt, kontroll… ja säkert kommer du på hur många anledningar som helst. Där alla skäl är lika sanna, men som i de flesta fall motverkar en organisation där engagemang, delaktighet och passion frodas. Tydlighet, det är ett krav. Någon måste finnas som tar de tuffa besluten, absolut. En person som stakar ut riktningen, en nödvändighet. Att skapa en vinnande kultur är inte tur, det börjar med dig och mig. Sen då? Ja nu börjar arbetet…