Dömd på förhand...?

Det är inte alltid lätt att göra rätt. Inte lätt att alltid säga det rätta. Du är alltid påpassad. Du blir alltid bedömd. Kanske till och med på förhand dömd. Vad pratar jag om? Jo dig själv som föredöme. Jag pratar hellre om förebild dock, för vem vill döma någon före (före-döme)?

Antingen är du i andras ögon en positiv förebild eller så kan du istället vara ett avskräckande exempel! Vem och vad vill du vara?

 Jag har genom åren träffat många kollegor, konsulter och sedermera även föredragshållare som är superproffsiga på det de gör. Men jag möter också motsatsen. De är personer som i mina ögon inte får några höga poäng. De som sätter fina titlar på sina visitkort, men inte lever upp till hälften. De som inte ens ids ”träna” på att göra det som man pratar om. Att leva sina egna budskap är då inte att tala om. Att leva efter sina värderingar finns inte ens på kartan. Även om just kartan istället har blivit verkligheten för dessa människor. Säkert har du träffat på dem någon gång. Trovärdigheten bleknar samtidigt som orden från scenen klingat ut och du kanske möter personen i ett annat sammanhang. Möjligen är jag hård och jag gillar inte att döma andra människor. Men jag gillar kongruenta människor. Eller som man säger i datavärlden, WYSIWYG: What you see is what you get! Människor som ärligt och rakryggat lever sitt budskap. Alltså inte en helt lätt uppgift.

Själv kallar jag mig ledarskapsexpert och det förpliktigar förstås. Måste jag då vara expert på allt inom ledarskap? Måste jag vara felfri både när det gäller ledarskapet som förälder, som chef med egna medarbetare och som experten inför gruppen? Måste och kan jag alltid ”ha rätt” och kunna ”allt”? Mitt svar blir ”Nej, absolut inte”. Med tillägget, ”men jag får aldrig sluta att lära nytt och tänka nytt”.  

Det är vad som skiljer en bra förebild från övriga. Vad anser du?

 

Många är de som idag vill arbeta som coacher i dess breda bemärkelse, färre är de som verkligen lyckas livnära sig på gebitet. Det är intressant att följa den nya serien i SVT 1 på söndagskvällarna, Coacherna, där man driver hejdlöst med begreppet ”coach”. Har du inte sett den, kolla på SVT Play 

Jag tror att en del människor som ser serien verkligen tror att coacher är på detta sätt, man har dömt en hel bransch på förhand. Å andra sidan kommer bilden troligen någonstans ifrån. Manusförfattarna har förebilder helt enkelt ;-) Dramaserien ger bilden av coacher som inte själva klarar av sina egna liv. Lyckade på utsidan men kanske inte på insidan. Coacher som med verktyg och tekniker ska ”hjälpa” andra till ett bättre liv, men inte fixar sina egna. Vilka förebilder är man då undrar jag? 

Personligen tycker jag att serien är lite smårolig och sätter fingret på coachföreteelsen och coachtrenden i stort och samtidigt visar på vikten av att själv vara en bra förebild. I sitt yrke och inte minst för sig själv. 

Säkert känner sig en del coacher trampade på tårna. Men tror du på vad du själv gör, står för det du gör, är stolt över vad du åstadkommer och vågar vara personlig har du säkert inga problem med detta. Det är inte alltid lätt att göra rätt. Det är inte alltid lätt att vara den du vill vara. Men då räcker det kanske med att vara den du är. Vara dig själv. Vara din egen bästa förebild. Och fortsätta att träna…